* 27 Sep 2009 *

Det är grymt, så jävla grymt.... =``(

Kan fortfarande inte förstå att du är borta.
Saknaden är så sjukt stor.
Jag har alltid vart en en "mamma gris", vilket jag är glad för att jag var.
Annars hade jag inte haft lika mycket tid med dig som jag fick <3
Du ställde alltid upp, försvarade mig om det behövdes, älskade mig.
Du ställde upp för andra fast de var du som hade det som svårast.
Du var så stark och kämpade trots dina starka mediciner<3
Du gav aldrig upp, du somnade in och du slapp ha ont mer <3 =`(

Du och jag var så lika, Vi kunde skratta åt sånt som ingen annan tyckte var roligt<3
Vi kunde prata om precis allt, både roliga och tråkiga saker <3
Vi kunde se på varandra hur vi kände och mådde<3
Vi kunde inte ljuga för varandra <3
Vi var så himla lika och det är jag stolt över för du var klart bäst, mamma<3

Men en sak vet jag, jag kommer aldrig glömma dig.
Älskar dig otroligt mycke.

Vi kommer en efter en till dig mamma, hoppas du väntar på oss <3<3



<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0