1 Augusti 2009
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
1 Augusti
Ett datum som jag aldrig kommer glömma.
Det var den dagen som du tog dina sista andetag, tio i fyra på morgonen.
Det var den dagen som förändrade vårt liv.
Jag ser dig framför mig hur du kämpar för livet och vägrar att ge upp.
Vi som älskar dig mest av allt kunde inget göra.
Din sjukdom är min värsta fiende och de kommer den alltid att vara.
Den tog dig ifrån oss för alltid.
De vackra minnena av dig har vi alltid kvar och ingenting som vi kommer att glömma.
Du lever vidare i våra hjärtan varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund.
Vi älskar dig för evigt, glöm inte det mammma <3 <3
Ett år har gått utan dig mamma men saknden har bara växt ännu mer.
Nu finns det bara underbara minnen kvar av dig.<3
Jag kommer aldrig ha lika kul med någon annan som vi två hade.
Jag kommer heller aldrig att älska någon lika mycket som jag älskade dig.
Ingen kan väga upp till allt som vi hade tillsammans.
Jag saknar dig så mycket.<3
Jag vet att du har det bra där du är men jag vill ha tillbaka tiden med dig.
Alla saker som vi gjorde tillsammans, inget av dom kan jag göra nu.
När jag går till din grav så känns de så overkigt, för vill inte inse att du är borta =`( <3
När jag kommer hem och det inte är någon annan hemma så känns det oxå overkligt för det var du som alltid var hemma.<3
Det var du som fick mig att vara gladnär jag var ledsen.<3
Det var du som stöttade mig fast att det var du själv som hade det svårt.<3
Det var ingen som trodde att du var så sjuk som du verkligen var.
Du hade alltid ett leende på läpparna och fanns där för andra.
Jag saknar dig så mycket, mamma <3<3
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, du kommer alltid att finnas i mitt liv.<3<3
Ditt minne lever kvar <3
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
