♥ Till Minne Av Min Underbara Mamma ♥

Älskade mamma

vissa dagar går bättre än andra men jag kämpar fortfarande, att mista dig är de största och värdefullaste jag någonsin har mist, jag hoppas och längtar fortfarande på den dagen du öppnar dörren och säger: hallå är de någon hemma? Jag kommer aldrig att sluta hoppas, jag vill aldrig sluta hoppas. Jag saknar dig mamma, de var du som gav mig livet som jag har idag, du lärde mig att man ska vara stark och ta itu sina problem och inte kasta dom bakom sig.  Med din hjälp var det mycket enklare, nu när du inte är hos mig längre så känns allt så hopplöst. När ska mardrömmen ta slut, vad är detta för en dröm? Jag vill att allt bara ska försvinna, och att du ska komma tillbaka. Jag saknar ju dig, vi saknar dig! Jag som knappt kommer ihåg din röst mer och får anstränga mig för att få fram en bild på hur du såg ut, var fan ska detta sluta? Jag som vill minnas varje detalj av dig, kan du inte komma tillbaka? Om inte för evigt så bara för en stund, älskade mamma, vill dela alla minnen med dig igen, alla mysiga stunder vi hade på sommar kvällarna när vi satt på balkongen men varsin filt och pratade så att tiden bara flög iväg. Jag saknar tiden med dig mamma. Jag behöver dig nu, jag behöver prata med dig om allt, jag behöver dig, min älskade mamma…

<3

Jag har hört så många gånger att jag är så stark men jag vet inte.
Jag har lärt mig hålla upp en yta mot omvärlden, jag har lärt mig att gråta inombords samtidigt som jag ler, har lärt mig att plågas i tystnad.
Det är inte styrka, det är en överlevnadsinstinkt!

 <3

Jag tyckte att jag kommit någonstans, att jag klarade av allt... jag är inte så säker just nu... det känns bara så  tungt och jag är så trött...

<3

Ibland känns allting så konstigt, speciellt att jag inte har någon Mamma. Fast det har jag, bara det att min Mamma inte kan göra sådana saker som hon kunde förut t.ex. skicka ett sms, ”hej maten är snart klar kram Mamma”, ringa och säga godnatt när jag inte sov hemma, önska mig lycka till innan vi skulle spela golf. Min Mamma bor i himlen och hon finns för mig ändå, det vet jag, jag var ju hennes ”lilla flicka”. Jag behöver inte berätta vad som händer i mitt liv, hon ser det endå, det är jag säker på att hon gör. Hon vet när jag är ledsen och då känner jag hennes närvaro extra mycket. Hon kommer till mig när hon vet att jag behöver henne som mest...
Men jag kommer alltid att älska dej, mamma. Oavsett vad <3