2år sedan jag såg dig senast, fick krama dig och säga att jag älskade dig ♥♥

♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥
Idag har det gått två år sedan du lämnade oss, det är den dagen som förändrade vårt liv men du kommer aldrig lämna vårt hjärta. Där kommer du alltid att vara, du kommer alltid att vara i vårt minne. Älskade mamma, varför skulle det bli såhär? Du som kämpade och verkligen gav allt, du var verkligen värd en tredje chans, varför fick du inte de? Älskade mamma, kan fortfarande inte fatta och jag kommer nog aldrig att fatta att du aldrig kommer tillbaka, att du aldrig knackar på dörren till mitt rum och säger att maten är klar, att du aldrig pussar mig på pannan och säger att du älskar mig. Helt overkligt, jag saknar dig massor det är många som gör det, älskade mamma kom hem igen så allt kan bli som vanligt, sa att jag kan få mitt hjärta tillbaka, för det är du som är mitt hjärta och det kommer alltid att vara ditt. Du var inte bara min underbara och älskade mamma utan också min allra bästa vän och jag vet att jag aldrig någonsin kommer få en så bra vän som du var, för du hade verkligen allt, du var de där lilla extra och jag kommer heller aldrig att älska någon så mycket som jag älskade dig.Inget kan väga upp det som vi hade tillsammans. Jag såg upp till dig mamma, det var som dig jag ville vara. Även om vi ibland bråkade så blev vi alltid sams, lite popcorn och en Beck film fixar allt. Saknar det, saknar det som fan ♥♥ Om du bara kom tillbaka så skulle allt bli så mkt bättre, jag hade kunnat krama dig, skulle säga att jag älskar dig och att du är den underbaraste mamman någon kan önska dig, det som jag inte hann göra innan du tog dina sista andetag. Jag ångrar det idag, tanken finns kvar och det kommer den alltid att göra. Du och jag var så lika, Vi kunde skratta åt sånt som ingen annan tyckte var roligt, vi kunde prata om precis allt, både roliga och tråkiga saker, vi kunde se på varandra hur vi kände och mådde, vi kunde inte ljuga för varandra, vi var så himla lika och det är jag stolt över för du var klart bäst, mamma ♥♥ Jag ser dig framför mig hur du kämpar för ditt liv och du vägrar att ge upp ända in i de sista. Vi som älskar dig mest av allt kunde inget göra, bara vara nära dig och hoppas, hoppas på att detta inte var slutet, hoppas på att du skulle vinna och inte den förbannade sjukdomen. Din sjukdom är min värsta fiende och det kommer den alltid att vara den tog både dig och mormor ifrån oss för alltid. Vi har fina och vackra minnen av dig, det har vi alltid kvar och ingenting som vi kommer att glömma. Mamma, du lever vidare i våra hjärtan, varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund.

Jag älskar dig för evigt, glöm aldrig det mamma ♥♥

Ps spara lite ljus för oss, vänta på oss…♥♥



♥♥♥♥♥♥
♥♥♥


Kommentarer
Postat av: Sara

Fint skrivet syster! Hoppas du nu får uppleva mycket på din resa till N.Y Och hoppas vi ses snart igen ! Kram

2010-08-02 @ 20:12:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0